"Förr brukade jag beklaga över att jag inte alls kan rita, men nu är jag överlycklig över att jag åtminstone kan skriva. Och om jag skulle sakna talang för att skriva i tidningar eller egna böcker, då kan jag ju alltid skriva för mig själv. Men jag vill komma vidare, jag kan inte föreställa mig att jag skulle bli tvungen att leva som mor, fru van Daan och alla andra kvinnor som gör sitt arbete och sedan är bortglömda. Jag måste ha någonting vid sidan av man och barn att ägna mig åt! O nej, jag vill inte som de flesta människor ha levt förgäves. Jag vill vara till nytta eller nöje för människor som lever runt omkring mig utan att känna mig, jag vill leva vidare, även efter min död!"
Det var ord hon skrev onsdagen den 5 april 1944
