Det händer inte...

Japp, efter att ha haft en vecka fylld med jobb och fram och tillbaka pendlande mellan dansklasserna i Göteborg och jobbet ute på Tjörn så blev det inte mycket tid över till vare sig löpträningen eller någon chans att kolla hemmet i schack. Jag missade till och med att äta mat ibland. Ja, det är sant. Det är inte okej, man ska aldrig hoppa över ett mål mat barn! Jag lyckades klämma in ett löppass på tisdagen i mörkret, något jag inte gör igen utan pannlampa. Så när veckan var slut låg jag typ tre pass efter min planeringen. Tre pass är inte så farligt, jag har ju räknat med att ta igen missade pass. MEN, här kommer ett stort men, igår när jag kom hem från träningen och skulle ta mig en avslappnande kvällsrunda (i solen) upptäckte jag att jag glömt löpskorna kvar i huset ute på Tjörn. F*CK. så jag missar ytterligare tre planerade pass. Som tur är så ska jag och Jens ut redan på torsdag. så hinner springa på torsdag i alla fall. Men därefter blir det i princip runningstreak taktik för att hinna innan den 20/4. Men ingenting är omöjligt, eller hur?

Så får jag blåmärken...

Vill bara varna känsliga tittare :-P

Nejdå, var inte oroliga. Men det blir en sjuk smäll. Fast ni behöver inte vara oroliga, det låter och ser värre ut än vad det är, allt är fortfarande helt och sitter där det ska. Fick bara ett blåmärke à la Zara ;-)

Freestylaa!

Imorgon ska vi se om jag kan producera ett litet inlägg om den audition jag var på i helgen, men för nu bjuder jag på lite improvisation eller freestyle (vad ska jag kalla det från och med nu egentligen?) från i förra veckan. Det händer saker nu!

Dans

25 pass innan 25 årsdagen #7

Så, idag vaknade jag utan att ha allt det jag behövde för att kunna äta en riktig frukost. Så jag tänkte att då tar jag och slår två flugor i en smäll och kör en "pre breakfast" och springer till affären för att köpa det jag behöver. Det här med att springa innan frukosten på morgonen tycker jag kräver ett helt annat psyke alltså. För även om det är en helt underbar känsla efteråt när man nyduschad sitter och äter frukost så är det ganska mycket pest och pina innan och under rundan. Man är liksom inte så sugen på det när man vaknar och benen känns kolossalt tunga. Men jag tror att det kommer bli bättre och lättare ju mer jag springer och man liksom kommer in i den här fasen när man alltid vill springa och man längtar efter nästa runda. För två somrar sedan var jag inne i en sån fas. Det kändes som att jag sprang varje dag nästan, och vissa dagar sprang jag två pass. Ett "pre breakfast" och sedan ett längre pass efter jobbet. Då var morgonpassen underbara på ett sätt. Det var fortfarande pest och pina i kroppen. Men tänk er att vara ute en julimorgon kl 6.00 och springa. Det är helt stilla och det känns som att du är den enda som är vaken. Dagens värme har inte kommit än. Underbart! Åh, nu vill jag ha sommar och vara ute och springa på morgonen i skogen i Valsäng!

När jag var sju år började jag första klass. Jag vet inte om jag har så mycket minnen från lågstadiet egentligen. Jag kna inte komma på några specifika minnen från denna tid, men jag minns påskarna. på Skärtorsdagen brukade skolan ha ett speciellt schema med lekar och tävlingar. Superkul tyckte lilla Zara (då Sara), men jag fick aldrig vara med under hela dagen på vid lunch brukade mamma och pappa komma och hämta mig och min storebror så åkte vi till Tjörn för att fira påsk hos mormor och morfar. Det äskade jag!

25 pass innan 25 årsdagen #6

Får bli ett "försenat" inlägg om fredagens löprunda. Blev lite bråttom där efteråt så hann inte skriva något här om det och på helgerna lever jag ett uppkopplingsfritt liv! 

Anyway, fredagen bjöd på fint vänder och en värkande kropp. Det verkar som att träningsvärken blir allt intensivare för varje vecka som går, och även om jag tycker det är otroligt frustrerande att leva med träningsvärk så är jag mer nöjd med livet så. Då vet jag att jag pushar min kropp och blir starkare. Ni ser det gröna området på kartan jag springer in på alldeles innan 2 km markeringen efter det tvära 90 graders svängen? Där är det en backe som hette duga. Då är man inte fräsch när man springer där. Och det slutar inte förrns en liten bit efter 2 km markeringen, där det blir ytterligare en 90 graders sväng. Den backen fasar jag alltid för och burkar vara feg och undvika. Men nej, nu jävlar. Om jag vill nå någonstans ska man inte gena och fuska. För tro det eller ej, ibland går uppförsbacken snabbare än genvägen. Wow, vilken metafor!

När jag var 6 år gammal började jag på Idenorsskolan. Jag kom ihåg att man fick ta med sig sin teddybjörn när den "fyllde år" så sjöng vi alla för den. Självklart tog jag då med mig min absoluta favoritnalle Billie. Kan hända att jag gjorde det flera gånger bara för att det var roligt! Jag skulle inte ifrågasätta om någon påstår att jag gjorde det.

Sneak peak

25 pass innan 25 årsdagen #5

Wow, det här var precis vad jag behövde. Efter gårdagens mentala urladdning (och till viss del fysiska) var jag lite orolig att det skulle vara tungt idag. Men jag tror att efter att ha fått "tala ut" här igår så var jag som mer mottaglig för dagens löprunda på något sätt. Jag hade tänkt i förväg att springa lite längre idag, jag ville gärna komma upp i 5 km, bara för att liksom få det ur kroppen och inte bli rädd för distansen.

Det kändes riktigt bra faktiskt. Alla som springer förstår nog vad jag menar när jag säger att det rensar hjärnan att vara ute och springa. Det känns som att man varit hos psykologen, och även om jag tycker att jag får utlopp för mina tankar och känslor när jag dansar så är det något visst med löpträningen påverkan på psyket. Jag tror att det har att göra med enformigheten i det hela. Att man liksom maler på framåt och man vill liksom ta sig länge fram, man går in i jägarmode eller något åt det hållet Man berättar inte någon historia eller ska gestalta, men är bara sig själv och plöjer på. Så nu känner jag mig otroligt omladdad mentalt.

Idag sprang jag för mitt femte levnadsår. Vad finns det att berätta om det. Jag gick på dagis och levde i min egna värld :-P På dagiset där jag gick har jag inte allt för många minnen men något jag minns starkt är ett speciellt buskage med jag vet inte vad för någon slags buske, det är inte mitt expertområde direkt, men det liknade någon slags tall har för mig. Varför jag kommer ihåg dessa buskar är för att de gömde en labyrint av gångar som bara vi små barn kunde komma åt. Tyckte det var en häftig värld att krypa runt i.

Det som berör mig

Hittade denna hemsida: https://jonatancerradamusic.bandpage.com/ där man som namnet antyder kan lyssna på och se klipp från Jonatan Cerradas musikaliska karriär. Finns en hel del där som jag faktiskt inte hört tidigare, vilket gjorde mig lycklig. Den som känner mig vet hur starkt jag känner för Jonatan Cerrada och för et som inte vet så skulle han vara den enda "kända" person jag skulle välja att träffa om jag bara fick ett möte med en person och that's it liksom. Vet ni inte vem han är, googla, så kan ni sedan lista ut varför han betyder så mycket för mig.

Jag satt här och lyssnade igenom båda "nya" och gamla låtar på denna sida och så hittade jag den engelska versionen av "A chaque pas" som då heter "I still believe", det är denna låt som är grunden för allt jag känner för Jonatan, och även om i original så är låten på franska då har jag hört den på engelska tidigare. Men det var länge sedan nu. Men som sagt, jag hittade den här och började lyssna, efter tre strofer brast något inom mig. Tårarna bara sprutade. Jag vet inte riktigt varför, har burit på ett grått moln de senaste dagarna känner jag. Mens kanske, it's that week, men nej det känns inte som så. Känner att jag sitter fast i livet. Kan vara det. Begravde min morfar i helgen. Kan vara det. Men oavsett vad så fick de tre första stroferna mig att börja stortjuta. Jag vill bara att det ska släppa någon gång. Jag vill inte att folk jag älskar ska försvinna, jag vill komma ut från min bur. Jag vill bli en riktig dansare som tjänar riktiga pengar och betalar sin egna hyra. Jag vill gå vidare. Jag vill lyckas och vara lycklig. 

Jag ville gå efter dansen idag och köpa den nya Ben&Jerry's smaken kanelbulle och tröstäta i soffan och tycka synd om mig själv och kalla mig själv för fet och ful. Men jag gjorde inte det.  Jag vill dela sånt här med er, så ni och jag själv kan gå tillbaka och se vad för inre resa jag gör. Jag vill inget annat än att övervinna dessa demoner jag bär på. Men det jag vill säga innan ni helt tappar intresset och tycker jag låter som ett emo-fall är att jag behövde få gråta till Jonatan Cerradas musik idag. Jag gjorde trots allt framsteg. Jag köpte inte den där glassen och orsakade inte en ond spiral för kvällen. Jag vet precis hur den hade blivit om jag gjort det, för det har jag gjort så många gånger tidigare. Jag hade smällt i mig den på en kvart, gråtit, hatat mig själv för att jag åt den. Kollat på mig själv i spegeln och sagt åt min spegelbild att "du är det fulaste jag sett", jag hade försökt att gå och lägga mig, gråtit i några timmar till, kallat mig själv några fler fula ord, pekat ut alla egenskaper som gör mig till en dålig flickvän och till slut somnat mitt i gråten. Men jag gjorde aldrig det. Jag gick hem, åt en relativt riktig middag, pratade med Jens, grät till "I still believe" och funderade lite. Det går åt rätt håll. 

Don't ever give up, sometimes the road is long

Don't ever give up if you feel your fire is gone

Remember when the rain is falling, the sky is turning blue

Don't ever give up on me and you

I still believe you are the one, I still believe our dream will come

I still believe love will find a way

If you believe in who I am, come on baby, take my hand

Don't give up, 'cause love won't let us down

Won't ever give up 'cause I know the real thing

I won't ever give up when my soul is trying to sing

Remember when the tears are falling, it could be because of love

I won't ever give up on what we have

I still believe you are the one, I still believe our dream will come

I still believe love will find a way

If you believe in who I am, come on baby, take my hand

Don't give up, 'cause love won't let us down

But you can say the prayer 'cause I know heaven is right here

Deep inside I know you still believe...

Don't ever give up, sometimes the road is long

Won't ever give up even when my fight has gone

I still believe you are the one, I still believe our dream will come

I still believe love will find a way

If you believe in who I am, come on baby, take my hand

Don't give up, 'cause love won't let us down

I still believe that you are the one.

25 pass innan 25 årsdagen #4

Trots att jag visste att jag skulle ut idag och varit lite taggad inför att "börja en ny vecka med en uppfriskande runda" så var det tunga ben jag släpade med mig. Eller från början var sinnet tungt. Har ända sedan Jens började veckopendla till Oslo tyck att måndagar är lite extra tunga. Man vaknar på morgonen och då har han redan åkt. När han fortfarande jobbade i Göteborg var hand redan på jobbet i princip när jag vaknade men han brukade alltid komma in och mysa en liten stund innan. Jag älskar det! Men det blir bara den en gång på måndagar kl 05.45 sedan åker han och jag somnar om och sen får jag vänta till torsdag eller fredag innan jag får hålla om honom igen. Så måndagar är inte en favoritdag.

Men som sagt, en runda piggar alltid upp en och sagt och gjort, När jag trotsat mina måndagsdemoner tog jag mig ut i solen. Vilken "värme"! Jag trodde inte att jag skulle springa utan vare sig halsmuff eller vantar idag, men så blev det. Jag hade den största svackan i början dag faktiskt hittills av mina 4 utförda pass, men tiden visar att det var min snabbaste runda so far. Haha, helt sjukt. Men det är väl bara att tacka och ta emot.

25 pass innan 25årsdagen #3

Var inte det minsta peppad idag och hade tänkt hoppa över det helt och hållet. Delvis på grund av biologiska själ (girls you know what I mean) och för att det var lite halvtrist väder. Men Jens sa åt mig att sticka ut på en runda. Så jag gjorde det, och det kändes bra! Det var riktigt mysigt faktiskt. Många tror att det inte är trevligt att springa i duggregn, men det är underbart! Alltså dugg, inte helt utblommat regn. Det är svalkande och det är så lugnt och stilla ute då, sedan var det ju som sagt en söndagskväll så inte allt för mycket liv i kvarteren kring Bagaregården.

Idag sprang jag då för mitt tredje levnadsår. Om jag inte tar fel nu så var det den sommaren som jag fick min nalle Billie som har hängt med mig sen dess. Morfar vann han åt mig på Liseberg efter att ha spenderat en mindre förmögenhet. Men det var det värt, för som sagt den nallen kommer alltid hänga med, det är min Teddybjörnen Fredriksson, fast han blir aldrig bortglömd :-)

Nu blir det en söndagsstandard i familjen Zeidlitz/Johansson: Höga mackor och mys i soffan!

25 pass innan 25årsdagen #2

Jajamän, jag gör slag i saken! Idag blev det pass nr 2 på min 25 pass innan 25 årsdagen. Tycker det är en grym födelsedagspresent till mig själv. Ett pass för varje år jag levt. Det är något otroligt filosofiskt fint med det tycker jag. speciellt för mig som har under perioder inta alltid mått bra med mig själv eller min omgivning. Så det är som att jag tillägnar ett pass var för varje år jag levt och uppskattar att jag får vara här. Jag tycker att det är den finaste present man kan ge sig själv, en sund livsstil!

Jag kanske skulle för varje pass berätta om just det året jag springer för?

Okej, slår ihop mina första två levnads år. Jag föddes 1990, samma är vann Edin-Ådahl melodifestivalen som hölls i Göteborg på Rondo med låten "Som en vind". Jag föddes i Gällivare men har inga minnen därifrån då vi flyttade till Hudiksvall när jag var två veckor gammal. JAg vet inte vad som finns att berätta om mitt andra levnadsår egentligen. Bodde i Hudiksvall. Jag var en riktig stormvind som liten... :-P

Pass nr 2 var lite tyngre i benen. Inte konstigt vaknade med en underbar träningsvärk i rygg och lår. Den har varit lite smygandes sedan igår redan. I måndags på poppingen gjorde vi mycket golvgrejer och i tisdags jobbade vi mycket med låren på uppvärmningen, och i går som sagt två gånger Zerjon. Det känns alltid... Men det var helt fantastiskt väder! Även om det går tungt så blir man så lycklig av solen. Jag är en riktig solmänniska. Älskar sommar. Blev överraskad över att jag höll samma tempo som igår. Kändes som att det gick riktigt långsamt de första 17 minuterna :-P

Dansi dans på Twisted!

Onsdagar betyder två gånger hip hop med Zerjon på Twisted Feet DA. Med andra ord total utmattning nästa! Visste inte hur kroppen skulle reagera på att jag var ute och sprang i förmiddags, men det märket knappt! Fast å andra sidan så dör man ändå när onsdagens sista klass är slut. Det är så fascinerande hur man kan puscha alltid lite till. Tyckte jag var död efter första klassen och tyckte det var svårt att andas, men ändå kunde jag köra hela andra klassen och vara nöjd! Haha, endorfin ska man aldrig underskatta :-)

Kändes bra idag faktiskt. Fick återigen en AHA-upplevelse och pepp på att jag måste vara mig själv  hela tiden när vi freestylar och inte vara "den duktiga eleven". Men det är svårt för mig, för jag känner att jag "censurerar" mig själv och vad jag ägnat de tre senaste åren av mitt liv. But why? Det är ju det som är min styrka. Det är ju det jag ska använda och göra en grym fuse som blir till min stil.

Det blir nästa veckas utmaning på alla klasser. Använd allt det jag lärt mig, plocka fram alla stilar och uttryck som finns och skrota självcensuren!

Spring för livet!

Okej, så här ligger det till. Från och med i dag så ska jag börja fokusera mer och mer på min livsstil i bemärkelsen träning, kost och mentalitet. Något jag velat göra länge men fastnar i invanda mönster och dåliga spiraler. Jag har inget jobb, så har egentligen all tid i världen att göra vad jag vill med mitt liv dagtid. Måndag, tisdag, onsdag och torsdag dansar jag på Twisted feet och har hittat en ny glöd och inre driv i mitt dansande och det är hög tid att jag tar vara på den. Men det är svårt att hålla sånt uppe. I maj ska jag springa Göteborgsvarvet för tredje gången och jag har sprungit tre gånger hittils i år. Visst, jag har tränat annat, men inte alls så mycket som jag hade kunnat göra!

Detta är min tanke:
Jag ska här på bloggen börja skriva mer om min träning, kost och mentalitet. Låta det bli lite mer som en träningsdagbok över mina framsteg, och bakslag. Jag tror att det kan vara intressantare att läsa om än vad jag har sett på TV osv. Ofcourse kommer jag inte sluta skriva om allt annat jag brukar skriva om. Men jag ska använda mig av bloggen för att förhoppningsvis både inspirera er och mig själv till att kämpa på.

Så här kommer det första inlägget!

Idag blev det en lugnare 3,9 kilimetersrunda på tiden 24.51. Blev glatt överraskad att se att medeltempot låg på 6.22/km, vilket är en ganska bra hastighet för mig. Det gick lite tungt, men inte så farligt ändå med tanke på att jag inte sprungit en enda gång under februari. Dans är inte en dum träningsform blev min tanke :-) Nu blir jag sugen på att ge mig på en running streak, men jag tror jag ska hålla på den idén och se till att komma ut minst två gånger i veckan till en början.

Men man kanske ska planera in en runningstreak i april. Det vore väl en perfekt födelsedagspresent till mig själv? Åh, ja nu vet jag! Jag ska ha avklarat 25 löppass innan min 25årsdag. Det är en grymt bra utmaning :-)

Jag fyller år den 20 april

Listar årets MF-låtar efter min smak!

Så, tänkte att det passar bra såhär efter att den sista deltävlingen har varit att göra årets första lista med hela startfältet! Skulle vilja om en månad göra samma sak igen och se om den förändras mycket. Jag har inte tagit någon som helst hänsyn till vilken deltävling låtarna tävlat i utan bara gått å vad jag tycker är bra och här har ni resultatet:

1. Måns Zelmerlöw - Heroes

2. Dinah Nah - Make me la la la

3. Eric Saade - Sting

4. Jon Henrik Fjällgren - Jag är fri (Manne Leam Frijje)

5. Andreas Johnson - Living to die

6. Behrang Miri feat. Victor Crone - Det rår vi inte för

7. Samir & Victor - Groupie

8. Elize Ryd & Rickard Söderberg - One by one

9. JTR - Buildig it up

10. Isa - Don't stop

11. Molly Pettersson - I'll be fine

12. Mariette - Don't stop believing

13. Andreas Weise - Bring out the fire

14. Neverstone - If  was God or one day

15. Jessica Andersson - Can't hurt me now

16. Ellen Benediktson - Insomnia

17. Dolly Style - Hello hi

18. Annika Herlitz - Ett andetag

19. Magnus Carlsson - Möt mig i Gamla stan

20. Marie Bergman & Sanne Salomonsen - Nonetheless

21. Linus Svenning - Forever starts today

22. Daniel Gildenlöw - Pappa

23. Kalle Johansson - För din skull

24. Midnight Boy - Don't say no

25. Emelie Irewald - Där och då med dig

26 - Caroline Wennergren - Black Swan

27 - Kristin Amparo - I see you

28 - Hasse Andersson - Guld och gröna skogar