Det finns ett litet uns av den där nordiska kylan i musiken som får mig att haja till och spärra upp ögonen. Återigen en låt med en bra text och de musikaliska svängningarna håller en vaken men känns som en naturig gång i låten som aldrig tappar sin röda tråd. Den är en powerlåt med radiohit-kvalité vilket är lika med succés!
Efter att besvikelsen över att inte Kállay Saunders Band vann den ungerska uttagningen lagt sig så insåg jag vilken fantastisk liten pärla denna låt är. Vissa kanske tycker hans röst låter ansträngd, jag tycker den är gudomlig! Och budskapet är så fint men utan att använda klyschiga ord. Musikaliskt är den lite mörk, vilket blir en nice kontrast mot texten.
Nicky var en del av den omåttligt populära gruppen Westlife, han var inte gruppens stora stjärna så jag var lite tveksam till om detta skulle kunna leva upp till en Westlife-standard. Bör slänga in att jag är ett stort fan av Westlife så hjärtat tog ett litet lyckoskutt bara av att se Nicky som Irlands representant. Den har ett lagomt Westlife-sound, samtidigt som man känner att Nicky får visa sin egna musikalista personlighet. Välproducerad och får en att längta efter sommaren och köra cab!
Så den här mycket intressanta nordiska melodin tar sig in på min top tio. Den är sådär härligt kylig och för mina tankar till deras bidrag förra gången ESC var i Sverige 2013. Den uppmärksamme märker att det är något utöver det vanliga med denna låt. Verserna går i ett högre tempo än refrängen, alltså det är två olika BPM (beats per minute)
Så, tycker det är dags att kicka lite liv i den här bloggen igen. OMG, har hänt så mycket sedan december så jag har återigen satt bloggen åt sidan. Det har funnits tid för den, ska vara ärlig där, men det har inte funnits något WiFi. Halva mitt liv spenderar jag just ute i huset på Tjörn och där är den mesta moderniteten en LP-spelare. Det är sant....
Så med det sagt, nu blickar vi framåt!
Ett nytt ESC stundar och det är dags för Europas befolkning att samlas i en fredlig och inbjudande fest där musiken för oss samman.
Tänker slänga in en kort kommentera Rumäniens öde. Jag tänker att EBU har säkert haft en långdragen process och att detta inte kommer som en chock för organisationen bakom TVR och jag tror att EBU in i det sista hoppats på att se en lösning där de fortfarande kunde ta del av ESC. Men någonstans måste man se till regelverket: Om du inte pröjsar så deltar du inte. Så det var ett korrekt beslut. Det tråkiga är att det kommer så pass sent inpå tävling när artisten och låten är klara och mitt i sitt promotion-arbete. tråkigt, men korrekt. Det är min slutsats.
Min generella uppfattning om årets startfält är att det är ett startfält som växer för mig. Den finns en handfull låtar som är galet bra och som kommer placera sin på min ESC-all time favorite-lista och det finns tre låtar som jag spyr på och jag vågar nästan påstå att den värsta av dessa tre (San Marino) kan ta min all time jumbo-placering. Det är fruktansvärd.
Så här ser mina placeringar som blir utan poäng. För som den tvättäkta schlagerfantast jag är sätter man ju poäng enligt modellen 1-7. Alltså placering 10 får 1 poäng, placering 9 får 2 poäng och så räknar man upp. Den som hamnar på tredje plats får 8 poäng, 2a placeringen ger 10 poäng och vinnaren får den magiska 12 poäng. Men som sagt, dessa blev utan poäng.
Jag vill faktiskt ge de två bidragen som precis missade poäng lite extra uppmärksamhet, för de håller en så pass hög kvalité att det värker i mig att behöva utesluta dem. Grekland tror jag att de som känner mig nog väntar att jag ska gilla, och den växer som bara tusan! Känner mig säker på att den kommer klättra på min lista. Och Makedonien skickar den underbara Kaliopi som har en one of a kind röst.
